cammie

Har äntligen varit och införskaffat mig svart nagerlack igen! Älskade att ha det förut, tror jag hade 2 eller 3 olika svarta nagelack men alla tog slut väldigt snabbt. Men nu har jag det igen, och lite förvånandsvärt vad så lite kan få en och känna sig jeeligt...jaa jag ska säga det, snygg (a)
satte därför på min rocklista på min psp idag på väg till jobbet, pricken över i:et! Plus att solen fortsätter att lysa på och mer värme kommer smått inåt. En bra dag helt enkelt!



Igår hände en sak också som var lite oförväntat, men samtidigt inte förvånande. De som har läst min blogg innan vet att jag var på g med en kille förut som hette Calle, han bor i Norrköping. Man kan ju säga att vi har en del historia i våra väskor, så att säga.
Way back in the days, när jag var ihop med mitt ex så snackade vi tydligen en massa på msn (som jag har glömt bort men han kommer fortfarande ihåg det). Och det var allt mellan vardagliga saker till min dåvarande pojkvän. Sen så gjorde vi slut och vi träffades några gånger. Sen så tyckte han att jag höll på med andra killar samtidigt så han dissade mig. Kom tillbaka efter x antal månader, runt julafton förrförra året. Samma sak där igen typ, vi pratade en massa, jag åkte ned till honom igen i fyra dagar. Sen så när jag kom hem och vi bestämde att han skulle komma upp till mig så hände det honom en grej och han slutade höra av sig till mig. Var väl inte direkt det roligaste som hände tyckte jag, eftersom jag började tycka om honom och hoppades på att saker skulle leda någonvart. Men sen så läkte tiden såren som den brukar göra och jag glömde bort honom.
Tills igår, då jag helt random kände för att logga in på msn för att se vilka som fortfarande hängde där. Själv hade jag inte varit inne där sedan jag flyttade i november då jag inte har internet hemma. Först pratar jag med en killkompis och kusinen bara.. sen helt plötsligt skriver Calle till mig. "hej längesedan". Skojja inte det var länge sen!! Över ett år sen. Och jag säger högt till mig själv och datorn "vad är oddsen?!"
Det har alltid varit lätt att prata med honom, så vi börjar snacka och timmarna går. Allt som hänt sen dess, träning, vardagliga saker... han berättade även att han ska upp till sthlm i april för att se UFC (tror jag det heter) i globen. Sån här brottningschampion-sak.

Det är verkligen så att när man som minst anar det så händer det. Man kan aldrig vara beredd på vad framtiden har att ge. Och anledningen till att jag inte blev förvånad är att han har som sagt kommit tillbaka 2 gånger innan och de gångerna har slutat likadant så har lite svårt att lita på killen om jag ska vara ärlig. Men jag vet ändå att han har något över mig som jag inte har sån stor kontroll över. Och det har inte bara med att göra att han kan sjunga så bra så att man smällter (han har förstört Guns n Roses - Patience för mig! kan inte lyssna på den utan att tänka på när han sjöng den i bilen), att han är snygg, att han gillar rock, att man kan vinna över honom i mario kart varje gång (hehe ;p). Utan han har de där ögonen som man inte kan slita sig ifrån, de ögonen som får en att ba: okej i'll do whatever you want me to do! haha.. lovar, ni hade reagerat på samma sätt om ni hade träffat honom. Han har ett leende som är synkat med hans ögon också och det mina vänner, det är inte lätt att hitta!

så det är synd att det jämt slutar som det gör mellan oss två. Synd att jag inte kan lita på snubben även fast jag vill. Synd att jag fortfarande känner något för Danne. Men så är det alltid med mig. Har typ alltid 2 killar samtidigt, och försvinner den ena följer den andre tätt inpå, och jag har aldrig kunnat göra något åt saken. Jag kan aldrig behålla en, jag kan aldrig få en. Precis som Takida låten säger: I will not love again, it kills me inside.