Filmkväll
Sitter i soffan och kollar på den första av två filmer som jag har hyrt: Trust.
Otroligt bra och stark film! Tjejen som har huvudrollen i filmen spelar jätte bra.
Den får mig att tänka tillbaka till det jag gick igenom för ett par månader tillbaka. Trots att det inte vara samma som filmens berättelse men ändå liknande. Kommer ihåg hur man kände, den positiva längtan, pirret. Sen på en sekund ändrades alltting och man kände sig bara... så liten. Så rädd. Så ensam. Så hotad. Sina fantasier, förhoppningar sköljdes bort av misstag, ondska och hat.
Om du som läser detta har påbörjat liknande som jag har, eller som filmen, ta det lugnt. Analysera varje ord de skriver, varje handling. Om det är något som känns det minsta konstigt så är det oftast början på något som kan evolvera, växa sig större. Jag vet även hur det var, man vill ha kärlek och närhet. Man vill ha någon att älska, som älskar en själv för den man är. Men tro mig, det kommer! Den personen har bara lite mycket och göra just nu, men han/hon kommer när han/hon, och du, är redo för det. Att skynda sig in i något är inget smart, inge nyttigt heller. Att bara göra det för att bli coolast, populärast, är inte heller anledningen till att skynda sig in i något. Det kommer när det komma skall, och jag hoppas för eran skull att det är underbart. Att hon/han är underbar för er.
Om du som läser detta har gått igenom något liknande, tveka inte att ta hjälp och stöd från någon. Förälder, vän, syskon, kurator, fritidsledare, tränare, kusin... det är jobbigt i början, men det blir lättare när man får ur sig allt. När man slipper vara själv. Eller skriv ner det.
Rekomenderar för er alla att se filmen! Av mig får den 5 st C av 5 möjliga.
C C C C C
