It's A Beautiful Lie.
Tjena!
Har spenderat dagen till en hjärt- och lugnräddning på jobbet, därefter åkt hem och kollat på Donnie Darko och Avatar, och pratat på datorn. Men för det mesta tänkt på honom. Och nu börjar hjärtat helt plötsligt dunka till tusen för att jag återigen kom in på hans tankebanor. Det är sådana där slag som verkligen känns, som praktiskt taget gör ont. Sådana slag som jag får då jag precis ser honom. Sådana slag som får en att vilja gå under, vilja gå därifrån och gömma sig, men benen fryses till is och hindrar mig från att röra mig ur fläcken.
Troligtvis så var den där tjejen, som han kom med för en vecka sedan, bara hans lillasyster. Hade tänkt en del på det efter den torsdagen och nu när jag koncentrerade mig på att se likheter i deras två ansikten såg jag bara en massa likheter. Han kom nämligen i tisdagas med henne när jag jobbade, plus en liten kille, som även han var lik Danne. Så jag blev lite lugnare och lite gladare. Då dem gick så sa Magnus att jag skulle kolla på namnet för att vara säker, ja.. tyvärr så vet min chef om det också...det är som jag har sagt innan: Danne får mig verkligen att tappa all koncentration och logik i världen, men namnen stämde inte ihop med hans efternamn! Men fortfarande, tjejen var 17 och han är 27. Tio års åldersskillnad hoppas jag stoppar honom..hoppas.
Fyfan. Efter att man har skrivit klart den ovanstående texten, så börjar jag undra lite.. eller åtminstone tveka. Fast ändå, jävla stört att man ska göra det också?! Jag ska egentligen inte tveka eller undra. Jag borde egentligen bara köra på! Ena dagen kan jag vara hur säker som helst, jag känner att allt är rätt och jävlar inamma jag ska bara fråga honom om han vill göra något nästa gång jag ser honom. Man tänker ut allting in i nästan minsta detalj :P Men sen kommer morgonendagen och man blir lika osäker igen. Verkligheten knackar på och man märker att det aldrig kommer hända, att det inte händer en sån som mig. Det överlåts tills de andra tjejerna. Dem som jag så innerligt vill vara för att jag vet att de kan få honom hur lätt som helst.
Trots det så blir min hjärtrytm helt galen när jag ser honom, varje gång.
Har spenderat dagen till en hjärt- och lugnräddning på jobbet, därefter åkt hem och kollat på Donnie Darko och Avatar, och pratat på datorn. Men för det mesta tänkt på honom. Och nu börjar hjärtat helt plötsligt dunka till tusen för att jag återigen kom in på hans tankebanor. Det är sådana där slag som verkligen känns, som praktiskt taget gör ont. Sådana slag som jag får då jag precis ser honom. Sådana slag som får en att vilja gå under, vilja gå därifrån och gömma sig, men benen fryses till is och hindrar mig från att röra mig ur fläcken.
Troligtvis så var den där tjejen, som han kom med för en vecka sedan, bara hans lillasyster. Hade tänkt en del på det efter den torsdagen och nu när jag koncentrerade mig på att se likheter i deras två ansikten såg jag bara en massa likheter. Han kom nämligen i tisdagas med henne när jag jobbade, plus en liten kille, som även han var lik Danne. Så jag blev lite lugnare och lite gladare. Då dem gick så sa Magnus att jag skulle kolla på namnet för att vara säker, ja.. tyvärr så vet min chef om det också...det är som jag har sagt innan: Danne får mig verkligen att tappa all koncentration och logik i världen, men namnen stämde inte ihop med hans efternamn! Men fortfarande, tjejen var 17 och han är 27. Tio års åldersskillnad hoppas jag stoppar honom..hoppas.
Fyfan. Efter att man har skrivit klart den ovanstående texten, så börjar jag undra lite.. eller åtminstone tveka. Fast ändå, jävla stört att man ska göra det också?! Jag ska egentligen inte tveka eller undra. Jag borde egentligen bara köra på! Ena dagen kan jag vara hur säker som helst, jag känner att allt är rätt och jävlar inamma jag ska bara fråga honom om han vill göra något nästa gång jag ser honom. Man tänker ut allting in i nästan minsta detalj :P Men sen kommer morgonendagen och man blir lika osäker igen. Verkligheten knackar på och man märker att det aldrig kommer hända, att det inte händer en sån som mig. Det överlåts tills de andra tjejerna. Dem som jag så innerligt vill vara för att jag vet att de kan få honom hur lätt som helst.
Trots det så blir min hjärtrytm helt galen när jag ser honom, varje gång.
Kommentarer
Trackback
