Somebody PLEASE help me!
Ja, man kan inte göra något annat än att skämmas.
Det kommer ju liksom inte någon vart, känns i alla fall som det. Ingen av oss gör någonting, och jag känner inte att jag vill göra något samtidigt som jag jobbar. Lite oproffesionellt. Hur som helst, det jag pratar om, så att ni förstår, är Danne på jobbet. Killen som då och då kommer och gymmar på kvällen, som jag tycker är ofantligt heet! Som jag verkligen inte kan behärska mig själv när jag ser honom, jag får hjärtklappningar, tappar talförmågan, kan inte tänka klart, jag hör vad han/folk säger men jag förstår det inte..det går liksom inte in i hjärnan, jag kan sluddra om allt möjligt, jag går in i saker, händerna skakar.....ja, listan kan göras lång på allt som händer då han kliver innan för Friskis dörrar. Jag får kortslutning helt enkelt, error i systemet!
T.ex. som idag. Jag gör jämt bort mig så fort jag får syn på honom. Jag har nästan sprungit in i honom..två gånger, jag svarar helt annat än vad jag egentligen ska svara, ..hur som helst.., Idag så ska jag gå upp högst upp för att gå in till kontoret, jag springer upp för trappan som jag gör då och då för att jag tröttnar på att det går så långsamt att gå upp för trappan. Så då jag har kommit halvvägs upp för trappan, noterat att jag fortfarande springer upp...nää, mera hoppar upp för trappan. Då ser jag honom! Och jag stannar inte, jag fortsätter att hoppa upp för trappan, han kollar ju självklart som fan på mig. Precis då jag kommer upp för det sista trappsteget, säger han hej (och ler sitt charmerande leende), jag säger hej (och ler mitt fåniga dumma leende). Han frågar "hur är det?". Jag säger. "SJÄLV DÅ?" .........................................hur dum får man vara på en skalla kottar?!?!?! du svarar ju inte på frågan om hur du mådde, ditt pucko! -.- En normal person hade sagt; "Jo, det är bra. Hur är det själv?" .....men nää, inte jag inte... -.-
och självklart när jag ska gå in på kontoret, så trycker jag först in fel kod och inser det inte så drar ner handtaget och går rakt in i dörren -.- *suck*
Det är verkligen hur sjukt som helst att denna människa kan ha sån stor inverkan på mig, och jag vet knappt något om honom! Jag vet vad han heter, jag vet att han är så otroligt snygg så jag dör varje gång, han har läskigt heta biceps (grrr). Jag har även fått reda på idag av Rikard att han är.... wait for it..... byggjobbare! Asså seriöst, kan det bli bättre?!! HOTfreekingSTUFF :| Tänk er honom en het sommardag, på jobbet, utan tröja, arbetsbyxer, svettig, solbränd... *ryser* daaamn säger jag bara.
Men vad vet jag mer? Inte mycket, och ändå så får han mitt hjärta och dunka till tusen! Han behöver verkligen inte säga något, han kan bara visa sig med det där leende och jag smälter, blir knäsvag. Och så står man där med fånleendet fastklistrat på ansiktet och kinderna total röda.
Det kommer ju liksom inte någon vart, känns i alla fall som det. Ingen av oss gör någonting, och jag känner inte att jag vill göra något samtidigt som jag jobbar. Lite oproffesionellt. Hur som helst, det jag pratar om, så att ni förstår, är Danne på jobbet. Killen som då och då kommer och gymmar på kvällen, som jag tycker är ofantligt heet! Som jag verkligen inte kan behärska mig själv när jag ser honom, jag får hjärtklappningar, tappar talförmågan, kan inte tänka klart, jag hör vad han/folk säger men jag förstår det inte..det går liksom inte in i hjärnan, jag kan sluddra om allt möjligt, jag går in i saker, händerna skakar.....ja, listan kan göras lång på allt som händer då han kliver innan för Friskis dörrar. Jag får kortslutning helt enkelt, error i systemet!
T.ex. som idag. Jag gör jämt bort mig så fort jag får syn på honom. Jag har nästan sprungit in i honom..två gånger, jag svarar helt annat än vad jag egentligen ska svara, ..hur som helst.., Idag så ska jag gå upp högst upp för att gå in till kontoret, jag springer upp för trappan som jag gör då och då för att jag tröttnar på att det går så långsamt att gå upp för trappan. Så då jag har kommit halvvägs upp för trappan, noterat att jag fortfarande springer upp...nää, mera hoppar upp för trappan. Då ser jag honom! Och jag stannar inte, jag fortsätter att hoppa upp för trappan, han kollar ju självklart som fan på mig. Precis då jag kommer upp för det sista trappsteget, säger han hej (och ler sitt charmerande leende), jag säger hej (och ler mitt fåniga dumma leende). Han frågar "hur är det?". Jag säger. "SJÄLV DÅ?" .........................................hur dum får man vara på en skalla kottar?!?!?! du svarar ju inte på frågan om hur du mådde, ditt pucko! -.- En normal person hade sagt; "Jo, det är bra. Hur är det själv?" .....men nää, inte jag inte... -.-
och självklart när jag ska gå in på kontoret, så trycker jag först in fel kod och inser det inte så drar ner handtaget och går rakt in i dörren -.- *suck*
Det är verkligen hur sjukt som helst att denna människa kan ha sån stor inverkan på mig, och jag vet knappt något om honom! Jag vet vad han heter, jag vet att han är så otroligt snygg så jag dör varje gång, han har läskigt heta biceps (grrr). Jag har även fått reda på idag av Rikard att han är.... wait for it..... byggjobbare! Asså seriöst, kan det bli bättre?!! HOTfreekingSTUFF :| Tänk er honom en het sommardag, på jobbet, utan tröja, arbetsbyxer, svettig, solbränd... *ryser* daaamn säger jag bara.
Men vad vet jag mer? Inte mycket, och ändå så får han mitt hjärta och dunka till tusen! Han behöver verkligen inte säga något, han kan bara visa sig med det där leende och jag smälter, blir knäsvag. Och så står man där med fånleendet fastklistrat på ansiktet och kinderna total röda.
Kommentarer
Trackback
