cammie

Det är ett ord som jag har sagt tusen gånger om ikväll! Jag må ha glömt det, men jag har fan aldrig känt såhär innan. He makes me freekin' crazy!! Och han behöver ju inte göra så speciellt mycket, bara visa sig och min värld vänds upp och ner. Hjärtslagen ökar, händerna skakar...
Vilket var precis det som hände ikväll också. Jag har ju gått nu en sisådär en månad och väntat på att han ska komma, för jag hade bestämt mig att nästa gång han kommer så ska jag fråga ut honom. Men varje gång jag har jobbat eller varit där och gymmat, så har han inte kommit. Och min otålighet tog över mig, blev lite irriterad över att han aldrig kom :P
Därför ikväll var jag inte alls beredd på att han skulle komma (som jag hade sagt till Becca att jag anade att jag skulle vara oförberedd nästa gång han kommer;)) I alla fall så nu kom han ikväll, och jag kände hur pulsen började öka och hjärtat slog hårdare och hårdare. Jag stod och pratade med någon annan så hann aldrig direkt säga hej till honom. Så han drog kortet och gick ner och gymmade. Och jag kunde inte lugna ner mig, jag kunde inte sluta tänka på honom. Jag kunde inte sluta le. Mina händer skakade allt mer, för att jag visste, jag visste att ikväll gäller det. NO BACKING DOWN. Ikväll måste jag fråga honom, för ikväll har jag chansen. I och med alla dessa tankar flög kring i mitt huvud så kände jag att jag var tvungen att gå ut och få lite frisk luft, gör jag inte det skulle jag svimma av överhettning och att jag hyperventilerade och det. Men det funkade inte, det gjorde mig inte det minsta lugn. Så jag gick in igen. Sa till PJ som jag jobbade med att han gärna spontant kunde gå och titta till herrarnas runt halv då jag anade att han skulle komma ner. PJ log och sa att han kunde göra det :p
Klockan närmade sig halv och hjärtat slog på. Tiden gick och han kom inte och mer folk började komma, och jag ville ju helst var ensam med honom när jag frågade. Ville ha det tomt i receptionen och runt om :p Till slut, kvart i åtta kom han ner, och jag svalde och gjorde mig redo. Han brukar ju alltid köpa Gainomax Vanilj när han är klar och det var då jag hade bestämt mig att fråga honom när han stod och väntade på att köpet skulle gå igenom. Men då ser jag att han står vid utgången, tittar på mig, säger hej då och vinkar. OCH jag... fryser till is, det enda jag får ur mig är hej då. Och jag kunde inte slita blicken från honom. Han måste ha sett hur förvånad och statyliknande jag såg ut. Det gick verkligen inte att varken röra sig eller få ett ord ur munnen. Jag hade chansen och jag sumpa den!
Timmarna gick och PJ och jag stängde, och mamma kom och hämta mig. Vi åkte över till ICA och köpte lite smått. Därefter på vägen hem så åkte vi förbi Texas Burger OCH där sitter HAN! I Världens hetaste stil som jag bara ääälskar: ljusa baggyjeans och svart linne. !!! Fyy faaan vad het man kan vara asså!

Och jag kan berätta för er att jag inte har lugnat ner mig ännu. Jag fortsätter att gå igenom kvällen i huvudet igen och igen. Jag kan inte släppa honom, jag kan inte sluta tänka på honom. Jag kan inte sluta...! Känner fortfarande hur mitt hjärta bankar. Det känns som om pulsen ah jag vet inte vad jag ska göra. Jag hatar det här. Jag önskar att det vore lättare, så man slapp må såhär, så man slapp känna som man gör, så man bara kunde gå fram och ba tja läget? lust att göra något nån dag?  Här ta mitt nummer.

Men aah......jag kan inte sånt. Jag har aldrig gjort sånt förut, har aldrig varit den som har tagit det första steget. Det har alltid varit killen, och det är sånt jag gillar. Jag gillar killar som visar fram fötterna, killar som bestämmer. Men ååååh varför kan det inte vara så den här gången med?!

Inte är det lätt inte.