cammie

Här står man då framför en dator på en receptionsdisk, tillhörande Friskis&Svettis NackaVärmdö. Skillet ljuder underbart och graciöst ut från de halv stora högtalarna. Försöker ignorera hur hungrig jag egentligen är, för det finns ju ingen chans ännu på ca.. fyra timmar att jag får äta. Frukosten införskaffade jag mig nämligen vid fyra snåret i morse, så det är bara att härda ut. Hade jag kommit ihåg att en kvinna stod vid årstabergsstationen och sålde (kaffe) och frallor för 10 kr styck, så hade jag ju plockat upp en tia på tåget och köp en fralla. Men självklart såg jag det för sent, och vågade inte hinna gå tillbaka när jag såg att det var fyra minuter kvar på tvärbanan (då jag redan hade kommit halvvägs fram till stationen från där "fralla-ladyn" stod. Ja ja, sånt som händer, sånt man får lida igenom tänker man nu. Och jag som har tagit tungpiercing har ju vant mig vid sånt... kan man ju tycka.
Annars flyter det på här på arbetet, har inte mött någon motvind än. Min förra innebandylärare i min förra skola kom nyss in genom dörren med en vit innebandyklubba i högsta hugg, och axlarna ännu högre, och muttrade över kylan. Tydligen hade han något att prata med mig om senare efter hans gympass. Jag sa att jag såg fram emot det, vilket han då besvarade att det inte var så roligt... hm, vad kan det vara undrade jag då medan mitt leende dog ut då han gick upp för trappan och min blick återvände till skärmen.
Tre timmar och 53 minuter kvar tills min mage får ro och Jerry anländer. Hade det varit en vanlig fredag, hade jag inte behövt vänta mer än 52 min till pga. att Mange hade redan varit här och bytt av mig då vid nio. Men icke då. Han är nämligen i Skottland denna helg med sin polers, och dricker whiskey och har sig.
Och nu fick man använda sina skills igen, då en motionär kom in och inte hade sitt medlemskap för i år. Det gick som smort! *stolt*

Men men, nu ska jag fortsätta med att ignorera och briljera.